Jordens uppbyggnad

Kornstorlek och porer

Markens struktur

Marken byggs upp av organiskt material och mineralpartiklar av olika storlekar. Tillsammans bildar de en struktur av porer och fast material. Markens struktur är avgörande för hur vatten och luft fördelas och rör sig i jorden.

Kornstorlek

Storleken på jordens mineralpartiklar, kornstorleken, varierar över ett vitt spann från de allra minsta lerpartiklar, osynliga för ögat, till block och sten. De flesta jordar består av en kombination av olika kornstorlekar men det förekommer till exempel rena sandjordar. I lerhaltiga jordar bildas aggregat och spricksystem. Aggregaten gynnar den närings- och vattenhållande förmågan och spricksystemet förser marken med luft. Sandjordar karaktäriseras av att de är vattengenomsläppliga och magra jordar. Det är viktigt att kornfördelningen är homogen genom hela växtbädden för att vatten och luft ska kunna passera obehindrat. Om det finns packade eller avvikande lager i växtbädden hindras vatten från att röra sig upp från den fria markvattenytan under torra perioder vilket leder till vattenbrist hos växterna. På samma sätt kan vatten bli stående och fylla upp alla porer då vattnet hindras röra sig nedåt i markprofilen och då kan växten drabbas av syrebrist.

Vattenfyllda och luftfyllda porer

De minsta porerna, mikroporerna, innehåller alltid vatten men det är så starkt bundet att växterna inte kan ta upp det. De mellanstora porerna, mesoporerna, innehåller det vatten som växterna kan ta upp. De allra största porerna, makroporerna, innehåller antingen markluft eller fritt dränerbart vatten. Eftersom vattnet i dessa porer snabbt dräneras bort har växterna begränsad nytta av vattnet i makroporerna. I en jord med bra struktur finns en balans mellan dessa porstorlekar som gör att växterna hela tiden har tillgång till luft och vatten. Växtbäddens fysikaliska funktion är att den dels ska kunna behålla ett tillräckligt vattenmagasin mellan bevattningstillfällena eller regnperioderna, och dels kunna dränera bort överskottsvatten vid regn eller snösmältning. Dräneringsdjup och -förhållanden har dock stor påverkan på jordens vattenmagasin.

Organiskt material och mikroliv

Organiskt material

Organiskt material i marken består av döda växtdelar och djur (mikroorganismer och andra djur som lever under marken). Det organiska materialet har viktiga funktioner i marken. Förutom att leverera näringsämnen så bidrar det organiskt materialet till att förbättra jordens struktur. Jorden får bättre vatten- och näringshållande förmåga och markens makro- och mesoporer ökar. För att jorden ska behålla en bra struktur är det viktigt att marken får en kontinuerlig tillförsel av organiskt material eftersom det sker en ständig nedbrytning.

Markens mikroliv

Även markens mikroorganismer är viktiga för markens struktur. När de bryter ner organiskt material frigörs ämnen som klistrar ihop jordens lerpartiklar och bildar aggregat. Vid nedbrytningen förbrukar de syre och koldioxid avges. Förutom en god syretillgång  behöver mikroorganismerna näringsämnen, en lagom temperatur och fuktighet.

pH och växtnäring

pH

Jordens pH anger om jorden är sur, neutral eller basisk. Ju lägre pH jorden har desto surare är den. De flesta växter trivs bäst i jordar med pH mellan 5,5 – 6,5 men det finns de som trivs i surare miljöer, t ex. rhododendron, och de som är anpassade till mer basiska miljöer. Jordens pH påverkar tillgängligheten av markens näringsämnen. Vid pH lägre än 4 och högre än 8,5 är många näringsämnen fastlagda och otillgängliga för växterna vilket leder till lägre tillväxt och bristsymptom. Vid låga pH-värden blir vissa ämnen mer lösliga och kan uppträda i växtgiftiga koncentrationer. För att höja jordens pH kan man kalka den. Om man istället vill sänka jordens pH kan naturtorv blandas in. Ett annat sätt att göra jorden surare är att gödsla med aluminiumsulfat.

Växtnäring

Växternas näringsämnen delas upp i makro- och mikronäringsämnen. Makronäringsämnena är de som växterna tar upp större mängd av som kväve, fosfor och kalium. Mikronäringsämnena tas upp i mindre mängd och är till exempel järn mangan och koppar. Den största delen av näringsämnen tas upp av rötterna från markvätskan och transporteras vidare upp i växten. En viktig del av växternas näringsämnen kommer från mikroorganismernas nedbrytning av organiskt material. Det tar tid att bygga upp markens mikroliv och därför ska nyanlagd jord gödslas.