Bli bekant med termerna – kolsänkor, biokol och utsläppskrediter

Allt fler projektaktörer möter begrepp som kolsänka, kolinlagring och kolkrediter i sitt klimat- och stadsutvecklingsarbete. För att kunna fatta välgrundade beslut är det viktigt att förstå vad begreppen innebär – och hur de kan kopplas till konkreta projekt i den egna verksamheten. Här förklarar vi de vanligaste termerna och hur de används i praktiken.

Grundbegrepp 

Kolsänka är ett system som tar upp och lagrar mer koldioxid än det släpper ut. Det kan vara naturliga system, som skog och mark, eller tekniska lösningar som möjliggör långsiktig kolinlagring. 

Kolinlagring innebär att koldioxid avlägsnas från atmosfären och lagras permanent, till exempel i marken. Ett av de mest effektiva sätten att binda kol i grön byggnation är att använda biokol, eftersom det kan lagras i marken i hundratals år. 

Biokol är ett stabilt kolrikt material som framställs genom pyrolys av biomassa. När det blandas i mark kan det bidra till långsiktig lagring av biogent kol, samtidigt som det påverkar markens struktur och vattenhållande förmåga. 

Kolkredit (eller Koldioxidkredit) fungerar som en mätbar enhet för klimatåtgärder. En koldioxidkredit motsvarar ett ton mindre utsläpp (koldioxid eller annan växthusgas omräknad till koldioxid-ekvivalenter) i atmosfären.

Olika typer av kolkrediter

Kolkrediter baserade på infångning och permanent lagring av utsläpp från atmosfären, på engelska kallas de ofta Carbon Dioxide Removal (CDR). Exempel på detta är kolinlagringen när biokol används i markarbeten, eller tekniska lösningar för geologisk lagring av koldioxid som är infångad från atmosfären eller rökgaser. Krediter för infångning och permanent lagring anses allmänt vara de mest tillförlitliga, eftersom de ger ett konkret och mätbart kollager. 

Krediter för undvikna utsläpp uppstår i projekt där koldioxidutsläpp undviks, till exempel genom att finansiera byggande av förnybar energi eller energieffektivisering. Den här typen av krediter ges ofta ut inom standarder som Gold Standard, där de kallas Verified Emission Reductions (VER), eller Verra, där de kallas Verified Carbon Unit (VCU). Dessa används fortfarande i stor utsträckning, men då de bygger på att beräkna undvikna utsläpp jämfört med ett hypotetiskt scenario så anses de ofta vara mindre robusta och pålitliga än krediter baserade på faktiskt inlagring av koldioxid.

Verifiering och kvalitetskriterier 

För att en kolkredit ska vara giltig och trovärdig krävs att den utfärdas inom ett projekt som följer en etablerad standard, med riktlinjer för hur projektet dokumenteras, tredjeparts–verifieras.

Centrala kvalitetskriterier är: 

Additionalitet – vilket innebär att åtgärden inte skulle ha genomförts utan kreditens finansiering 

Varaktighet – vilket innebär att de lagrade utsläppen förblir borta från atmosfären under lång tid

CORC (CO₂ Removal Certificate) är ett exempel på kolkrediter skapade inom en etablerad standard från organisationen Puro.Earth. Det är en kolkredit som används särskilt för infångning och permanent lagring av utsläpp såsom användning av biokol. CORC-enheter utfärdas av Puro.Earth enligt en standard som bygger på en tredjepartsverifierad livscykelanalys där biokolets förmåga att permanent lagra kol utvärderas. Puro.earths standarder är erkända och väl använda på marknaden för kolkrediter, och har godkänts av The Integrity Council for the Voluntary Carbon Market (ICVCM), en oberoende organisation som säkerställer integriteten i system för utfärdande av kolkrediter. CORC är den kolkredit som används för att säkerställa kolinlagringen i samtliga av Hasselfors Gardens biokolsprodukter.

Från begrepp till användning i praktiken 

I stadsutvecklingsprojekt kan kolinlagring genom biokol integreras direkt i växtbäddslösningar. Det innebär att klimatåtgärden kopplas till en fysisk investering i den byggda miljön, snarare än till en fristående kompensationsåtgärd. 

För projektörer innebär det möjlighet att specificera lösningar där kolinlagring är en del av projekteringen. För kommuner innebär det att klimatåtgärder kan kopplas till konkreta investeringar inom markanvändning och följas upp inom ramen för klimatbudget och styrning – under förutsättning att beräkning och verifiering uppfyller etablerade krav.